Aftonbladet 2004-09-08
Underhållningsprogrammet Pop idol 2004 handlar om att fyra jurymedlemmar ska hitta någon att göra till stjärna. Kritiken är redan stark mot att jurymedlemmarna sågar de unga som söker alldeles för hårt.
Stefan Sundström råkade zappa sig rakt in i ett avsnitt häromkvällen och nu har han något att säga till alla unga som drömmer om att bli popidoler: – Varför inte bara gå förbi dessa fyra ruttnande representanter för dom döende skivbolagen och ge ut plattorna själva istället.
Dom kommer ändå snart få kicken av sina multinationella chefer, för dom lyckas inte ens kränga hits for kids längre, dom är på väg ut och dom vet det.
Det hände sej, i den yttersta tiden, när dom stora skivbolagselefanterna redan hade börjat känna marken sjunka undan under sina fötter, att jag satte mej och kollade på tv.
Och så ser man då på POP IDOL 2004 ,ni vet, där fyra människor sitter bakom ett bord och med nån slags nybrutal och totalt rutten maktattityd sitter och trakasserar 16-åringar som älskar att sjunga. Som säjer så otroligt sårande och människoföraktande saker till dessa barn och tonåringar så att det borde straffas.
Hårt.
Och kameran följer dom gråtande barnen ut genom dörren, ut till dom två ”snälla” killarna. Som tröstar dom och klagar lite klädsamt på den hårda stilen, deras uppgift är att vara den snälla snuten. Dom där inne är den elaka, ni vet så där som det säjs vara i förhör i diktaturer, en slår och en annan säjer, ”du det är nog bäst att du erkänner så får du sova och vara ifred”.
Och sekvenserna när kandidaterna ”gör bort sej” kommer att gå om och om igen, som trailers mellan reklaminslagen som riktar sej till barn och ungdomar, så dom riktigt kan skrattas åt och folk ska skämmas, fy fan vad du sjunger fult. Skammens kultur.
Jag blir så jävla förbannad, jag har egna döttrar och jag tycker att dom ska få sjunga hur dom vill utan att bli osäkra och kritiserade och jag hatar hur dom här fyra nissarna genom tv-rutan kanske lyckas så ut ännu mera osäkerhet och självtvivel bland alla sångälskande ungdomar.
Och förvånad faktiskt, att det har blivit så här, att vi sitter och kollar på hur medelålders svin sitter och mobbar tonåringar. Vars enda brott är att dom vill bli älskade och uppskattade och vill få sjunga, sjunga som från början hos så gott som alla barn är en glädje och inte nån jävla tävling som dom försöker göra det till.
Börjar det inte bli dags att skicka ut tv:n genom fönstret?
Bojkotta?
Hur kan vi, svenska folk, ha blivit så avtrubbade att vi bara ser på när våra barn förnedras.
Och till alla er som söker till den här skiten, varför inte bara gå förbi dessa fyra ruttnande representanter för dom döende skivbolagen, skit i dom och ge ut plattorna själva istället.
Dom kommer i alla fall snart få kicken av sina multinationella chefer, för dom lyckas inte ens kränga hits for kids längre, dom är på väg ut och dom vet det.
Programmet är deras sista perversa stund där dom kan njuta av sin makt och alla ni som grät i tv för att ni inte blev godkända av dom, jag hoppas ni ska sjunga av hjärtats lust sen, på ruinerna av deras iskalla människoförakt, innerstadsdryghet och falska coolhet. Det hoppas jag verkligen.
Stefan Sundström (Artist)