Om covid19 och vårdkrisen

Publicerad i Klassekampen

Jag pratar i telefon med Kari, min norska vän. – Vad faen driver ni med där i Sverige? Sitter och klinar på uteserveringarna? Är ni inte kloka? Kari är i karantän i en stuga i Oslotrakten. NRK visar bilder på sorglösa svenskar som äter glass under dom blommande körsbärsträden. -Jamen jag tror nog på den här svenska modellen med frivillighet, säjer jag lite lamt. Lite lamt och svenskt kanske.

Såklart finns det folk som bryter mot rekommendationerna, men det gör det ju även om man bestraffas. Är det egentligen så stor skillnad mellan vad norrmän och svenskar gör i coronatider? Sist jag åkte trick i Stockholm var den nästan tom. Folk håller verkligen avstånd vad jag kan se, mer än nånsin. Och jag har inte sett folk hångla på uteserveringar på, ja, flera år.

Själv sitter jag också i karantän, nästan frivilligt, som så många andra i denna jämmerdal. Odlar min trädgård. Sätter en massa potatis, för Sveriges självförsörjningsgrad har störtdykt dom senaste decennierna. Vi måste importera mat som odlas fram av underbetalda immigrantarbetare i södra Spanien, men nu kommer dom inte in i EU längre, och högarna av billig gurka och tomat kommer vara mycket dyrare och mycket mindre. Snart. Östeuropeiska gästabetare kommer inte in till Sverige för att sätta potatis. Så jag sätter potatis. Med 40 inställda konserter och en helt tom kalender ser jag ingen vettigare uppgift.

En annan vettig uppgift är också att ta glada selfisar och skicka till min gamla morsa. Hon är numera boende på åldringsvården och vi får inte träffas. Svenska myndigheter rekommenderade folk att inte besöka sin gamla redan den 10 mars. Och jag följde den rekommendationen. Och av vad jag hört så gjorde en absolut majoritet anhöriga detta. Dom absolut flesta människor vill inte smitta ner sin gamla mamma med en sjukdom som kan vara dödlig, eller hur? Så jag håller mej hemma och skickar selfies till morsan och försöker se glad ut.

Hon har ingen egen telefon men personalen skickar tillbaka glada emojer och ibland en bild på morsan när hon vinkar. Vi hade tur med morsan. Hon kom in på det där stället i Januari i år, dessförinnan hade hon haft hemtjänst och det hade funkat sämre och sämre, hon blev arg ibland på folk som kom, det hade blivit fler och fler olika. I flera år hade hon en kanontjej, Malgorzata, som hade samma humor som morsan, bägge var gamla öststatare, rå humor och mycket kramar. Förra året sa Malgorzata upp sej och samtidigt åldrades morsan kraftigt och flera nya folk som hon inte kände kom upp i lägenheten. Och dom hade alltid bråttom, takten har ju drivits upp på senare år. Från att varje hemtjänstarbetare hade i snitt 4 brukare att besöka varje dag på 80-talet när min fru Karin jobbade där, har genomsnittet nu hamnat på 12 brukare om dan. Med fler uppgifter, hemtjänst har tagit över enklare sjukvårdsuppgifter som såromläggning och medicinering också. Ett jävla snärj och spring, mellan ensamma gamla människor. Det är så sorgligt.

En del gamla har under en tvåveckorsperiod upp till 15 olika hemtjänstarbetare som kommer hem till dom. Just nu alltså, i coronatider…..Men hon slapp i alla fall undan, precis innan.

Nu rusar coronafallen bland dom äldre i Sverige. Många dör. Vad håller ni på med, frågar Kari. Och jag svarar att jag tror ändå på den svenska modellen.

Det tycker jag är vettigt, att tala till folks förnuft.

Och jag tror inte det är så stor skillnad på hur folk uppför sej i våra länder, inte nu heller. Jag tror media gärna vill spetsa till det hela.

I Sverige rekommenderades som sagt redan den 10 mars anhöriga att inte företa ”onödiga besök” på äldreboenden och sjukhus och 1 april infördes ett rent besöksförbud. Oslo kommun beslöt den 2 april att ”begränsa besök hos sårbara grupper” till bara de ”helt nödvändiga”. Den 7 april blev det ett förbud som gällde hela Norge. Så bilden av våra skillnader är mer nyanserad än vad media skildrar. Media vill ha dramaturgi. En tendens som kan bli rätt otäck. Där man bortser från fakta för att uppnå kontrastverkan. Och som spelar på unken nationalism.

Vad är det för svensk modell jag pratar om? Är det detta med att i första hand inte förbjuda, utan att vädja till folks förnuft? Jag vet inte det, svensk narkotikapolitik har till exempel varit extremt inne på straff och förbud. Med ganska ödesdigert resultat, räknat i döda.

Är det den svenska gamla goa välfärdstaten där ingen lämnas utanför, där vi tar hand om gamla och sjuka och barn? Den är i så fall död. Den är för europeiska förhållanden helt extremt omgjord till en marknad. Vi har en skolmarknad som är den mest avreglerade i hela världen. Ägarna till Engelska Skolan i Stockholm delar på 50 miljoner kronor i vinst samtidigt som dom uppger att dom har lärarbrist, och tacksamt tog emot regeringens tillstånd att distansundervisa på grund av coronaläget. Vi har en äldrevård som till stora delar är privatiserad, med underbetald personal och en kostnadseffektiv, slimmad organisation utan lager av skyddsutrustning. Man förlitar sej på leveranser just-in-time. Som i bilindustrin ungefär.

Jag läser i Dagens Nyheter om en man som under flera år besökt ett särskilt boende för äldre. Han beskriver hur ”besöksförbud infördes i mitten av mars och att boendet då blev extra noga med att personal som hade minsta symtom skulle stanna hemma och hur detta förändrade situationen på boendet: ”Då fick ännu fler extraanställda rycka in. Nu finns ett konstaterat fall av coronasmitta i huset”.”

Extraanställda och vikarier, underbetalda och utan arbetslöshetskassa, är dom som får den svenska välfärden att fungera. Hjälpligt. Om det finns nån nutida Svensk Modell så är det så den ser ut. Extremt nyliberal. Extremt stressad.

Så jag får nog ringa Kari och säja att jag hade fel när jag trodde på den svenska modellen. Jag tänkte först att den innebar detta för oss svenskar så smickrande, vuxen till vuxen-talet av statsministern; Ta ansvar för din omgivning, tvätta händerna och håll fysisk distans. Följ rekommendationerna.

Men att samtidigt tillåta profitjakt och kallhamrat sparande på vårdbehövande medmänniskor är vidrigt. Och så blåkallt har Sverige blivit, trots att vi för tillfället har en regering som kallar sej för rödgrön.

Det borde ju vara en ännu mer slaktad välfärd i Norge med er blåa regering. Men dom har väl inte hunnit lika långt än.