Häst utan tyglar

(efter en dikt av Cornelis Vreeswijk)

 

Am E7 E7 Am

Am E7 E7 Am

Am E7 E7 Am

Am E7 E7 Am

 

Am Dm F Am

Am E7

 

Min faders kista var tung så tung
Då slutade jag va ung
Jag gick den stigen som trampats förr
Mot krematoriet från kyrkans dörr

Åren har gått Tåg har rullat bort
Med dom som var av felaktig sort
Dom som blev kvar dom fick varsin bil
Och sen en tv och en mobil

Ditt liv det pågick i denna dal
Av jämmer krig och radiotal
Kasserat mänskomaterial

Nu går jag här seklet det är slut
Precis som du och nu bärs du ut
Till krematorium i grå betong
Till en urna så liten trång

Jag minns en annan gammal man
Cornelis Vreeswijk hette han
Cornelis vet du vi älska dej
Jag följde Lena hem till sej

En säng som var hennes mor och fars
Till tonerna av din hommage
Till livet och till att vara kär
Ann-Katrin och polarn Pär

Sen så dog du och blev idol
Var det det som var ditt mål
På ett hotellrum med alkohol

Det sista meddelandet från dej
Var en lapp man fann bredvid dej
Dom bar ut dej fast du redan gått
Var du tung som min farsas kropp

Livet en film med olyckligt slut
Dom tvingar upp en på ett tåg till slut
Det slutar alltid med katastrof
Såhär löd din sista strof:

Häst utan tyglar som vägen minns
Ta mej till landet som inte finns
Häst utan tyglar som vägen minns
Ta mej till landet som inte finns